Jessicas.nu

Norrländsk 25-årig ingenjör som gillar att klappa hästar och dricka öl. Drömmer om att inreda lägenheten, hitta den perfekta MCn och lära mig baka svåra tårtor.

Fem år

26 juni 2013 11:15

Herregud. Det har gått fem år. Jag får lite svindel av att bläddra igenom bildarkivet. Är det verkligen så länge sedan jag tog studenten? Jag tror det först när jag ser det.


2008-06-11.

Hösten 2008 flyttade jag hemifrån, till Göteborg och Chalmers. Jag bodde på 18,5 kvadrat med delat kök, pluggade massor med matte och nollades in med min klass på närmare 180 studenter. Jag gick på sittningar, hängde mycket med kära Sofie, lärde mig att tycka om Pripps Blå och tyckte att det regnade hela tiden.


Ettan på Chalmers.

Antagligen har de fem åren gått fort eftersom det varit så intensivt. Livet har varit indelat i åttaveckorsperioder med några lov emellan (om inte omtentaplugg). I fem år har jag varit mycket glad över att jag fyller år i läsvecka 1. För hur ska man hinna fira något i läsvecka 6 eller 7 eller tentaveckan? Det kunde jag inte föreställa mig när jag var i Chalmersbubblan.

Någon gång i slutet på ettan eller början av tvåan började ett gäng i klassen värva medlemmar. Eller riktigt så kanske det inte gick till, men gänget kallades skämtsamt för amöban eftersom vi ”åt upp” fler och fler. Det var så jag träffade mina bästa vänner – jag blev uppäten. ;)


Amöban.

I trean satt jag med i MARM. Åh vad det var roligt (och jobbigt!) Vi styrde ihop en fet arbetsmarknadsdag och höll i kontakten mellan maskinstudenterna och näringslivet. Organisering är något av det bästa jag vet, näst efter skvallerpunkten.


MARM.

Perukfester, FestU, inflyttningsfester, sittningar, gasquer, tacomöys, kalas och pubrundor. Kände jag inte de här underbara människorna för fem år sedan? Hur ska jag klara mig utan dem nu?


Snyggos.

I fyran åkte jag på utbyte till Aachen i Tyskland. Jag blir alldeles ledsen bara jag tänker på det, för den tiden kan jag aldrig få tillbaka. Vännerna jag träffade där är nu spridda för vinden i Frankrike, Finland, Lettland, Estland, Tyskland, Tjeckien, Taiwan, Kina och Spanien. När kommer vi någonsin att befinna oss på en och samma plats igen? Troligtvis aldrig. Thank god for Facebook!

Det är sant att man lär sig mycket om den nya kulturen när man flyttar utomlands, men det är också det bästa sättet att lära sig om Sverige.


Aachen.

Under dessa fem år har jag inte baaara pluggat, utan gjort andra stora saker. Det där jäkla bettfelet opererades på Susannes födelsedag 2009. Jag har tagit MC-kort och hunnit med min första MC-semester med brorsan och papsen i Italien i vår. Men störst av allt: jag träffade L.

Och nu då? Här sitter jag alldeles nyutexad med ett jobb i Södertälje i höst. I examenspresent av bror och Sus fick jag ett armband. Vi drack examenschampagne och jag fick massor med blommor.


Civilingenjörsexamen.

Midsommar firade jag i svärisarnas stuga med krans och finklänning, faktiskt min gamla studentklänning. Och med det knöt jag ihop säcken.

Kommentera

Elin 26 juni 2013 | 12:04

Men åh vilket härligt (och lite sorgligt) inlägg! Men nu börjar en tid av amöba-träffar runt om i Sverige, inte fy skam det heller ;) pöss!

Karin 28 juni 2013 | 21:14

Man blir ju alldeles åldersnojig. Känns som det var både igår och hundra år sen vi stod på det där lastbilsflaket. Träffade på en kompis från högstadiet härom dagen. Vi käkade lunch och redogjorde för vad vi gjort de senaste 8 (!) åren och konstaterade att om två år är det 10-årsjubileum. Vi är urgamla!

Jessica 29 juni 2013 | 18:05

Åh vilket mysigt inlägg! Jag tycker tvärt om att det känns som hundra år sen vi tog studenten, haha :) Fruktar dock för när universitetslivet ska ta slut… Gillar Liu-bubblan!

Mos 03 juli 2013 | 08:07

Mys!
Håller med Elon – Amöbaträffar it is!

Selma 08 juli 2013 | 20:17

Oh, nu blev jag lite rörd. OH! AMÖBAN 4-ever. :D <3