Sött
25 september 2007 17:13
Jag tycker inte om att slänga saker. Fröken Spara skriker sjukt nog alltid att jag kanske har nytta av dem senare. Detta gäller inte strumpor med hål i (ehm.. inte längre) men desvärre SMS.. Nyss satt jag och hade ångest och rensade inkorgen på mobilen.
Varje gång jag öppnar ett gammalt sms ler jag och minns när/varför jag skickade/fick det. Lägger märke till smileysarna och ordvalet. Det är nästan lite heligt och jag läser med en slags vördnad. Sedan sjunker humöret när jag inser att det måste raderas om jag ska kunna ta emot ett kanske ännu gulligare SMS i framtiden. Sucks.
Bussradion började spela den gamla dängan ”You say it best when you say nothing at all” precis när jag la märke till att en mycket söt person kallade mig sötnos i ett sms. Snacka om att vibbarna från alla mellanstadietryckare tog över hela bussen.
Fast det var det nog bara jag som märkte.
