Norrländsk 25-årig ingenjör som gillar att klappa hästar och dricka öl. Drömmer om att inreda lägenheten, hitta den perfekta MCn och lära mig baka svåra tårtor.
Okej så jag borde ligga och steka ute i solen just nu.
Men man borde inte steka mellan 10 & 14 egentligen.
Nu till ett helt orelaterad ämne (om inte Pakistan är soligt?):
.bmp){kind=small}
?!?!Nu blir det korsförhör!
Citat hittat på Lunarstorm:
The greatness of a nation and its moral progress can be judged by the way its animals is treated.
-Gandi
Kommentering avstängd
Jag vaknar med ett ryck av att min mobil ringer.
Hemligt nummer.
Vad är det här nu då? Yrvaken anar jag att något är fel och svarar snabbt ”Hej det är Jessica”. (Jag brukar inte presentera mig när jag svarar på mobilen). Det var Chefen. Chefen ringer och undrar vart jag är. Jag har visst försovit mig. Klockan är 8.40 och jag börjar 7.30. Shitshitshit. Hon låter roat förstående och säger att jag ska ta det lugnt och det är ingen brådska. Liksom tröstande. Jag misstänker att de på jobbet ”tar extra god hand om mig” för att jag är 17.
Upp, på med kläderna, kasta ner recepten på Susannes snabbulle & Jessas kladdkaka i handväskan eftersom jag beställt ägg tills idag och skulle baka till personalrummet. Inget smink men en hårsnodd. Frukost? Äsch jag tar två bananer. Pappa sitter i köket och undrar vad jag gör hemma. Mamma ligger och pratar i telefon och frågar hon också om jag inte jobbar idag. Jo… Jag har visst lyckats stänga av båda larmen (6:15 och 6:30) på väckarklockan i sömnen (en pytteknapp mitt bland fyra andra pytteknappar och man måste trycka bara en gång för att stänga båda larmen. Trycker man två gånger startar man det ena och tre gånger det andra och fyra båda två. Jag kan knappats ha tryckt perfekt bara en gång med kudden som låg halvvägs in på sängbordet). Till råga på allt har alltså ingen hemma märkt att jag inte åkt till jobbet.
Jag går med raska steg genom korridoren som längst bort slutar i min avdelning. ”Walking breakfast” tänkte jag när jag tröck i mig en banan på vägen. När jag skyndar in i personalrummet för att låsa in väskan sitter precis ALLA och har fredagsfika. Damn, det hade jag glömt. De skrattar och tycker synd om mig och berättar om sina försovningar. ”Sätt dig här och ta lite frukost” säger en och gör plats åt mig vid det smockfulla bordet. Personligen skulle jag vilja jobba ikapp min försovning direkt genom att få strafftjänstgöring eller något men man säger inte nej till 10 personer samtidigt. Fy vad trevliga alla är.
Jag jobbar på och märker snart att leveransen jag beställde i onsdags inte har kommit med frukostvagnen. Istället har vi mystiskt mycket mjölk och fil. En av dem som packade upp och hjälpte till med frukosten (som jag har ansvar för vanligtvis…) säger att hon lade leveranslistan på bänken i köket. Icke. Vi letade igenom soptunnor och hittade gårdagens lista indränkt i kaffe. Den sopsäcken tömdes igårkväll så köket hade alltså skickat gårdagens beställning idag också. Yay, mer saker som inte fungerar. Ingen svarar nere i köket. Kaffebryggaren bestämmer sig för att ta ut sina aggressioner på mig och fyller kannan med kaffesump precis lagom till lunchen som såklart är högsäsong för alla kaffeberoende som jag ska tillfredställa. Kompletteringsleveransen från köket skickade bakpulver istället för vaniljsocker som jag beställt (fast det hanns ju inte med någon bakning ändå).
Hundra andra småsaker gick också fel idag. Jag snubblade på mina egna fötter och tappade saker på golvet (jobbigt eftersom det innebär bakterier och måste tvättas/diskas/slängas). Sen var det såklart förvirrade (men snälla) patienter i vägen överallt, men det får jag inte berätta om.
What a day huh?
Kommentering avstängd
När jag skriver en gammal hederlig papper-och-penna-uppsats under stressade, pressade förhållanden känner jag ibland en känsla som om högerhanden fingrar efter datormusen när jag vill lägga till en mening eller två mellan två befintliga meningar. Markera – Skriv, liksom. Det är riktigt frustrerande när man måste sudda.
Idag var det snäppet värre. Jag gick och störde mig på att jag inte kunde printscreena minnesbilder och lagra dem. På så vis skulle man kunna kika på dem senare men ändå ha kvar detaljerna. Pah vilken miss.
Kommentering avstängd
Fordon
Har du körkort och hur länge har du haft det? Om inte, ska/vill du ta? Motivera!
Jag ska ta så fort jag fyller 18!
Äger du en bil, vilket märke? Om inte, skulle du vilja ha en bil om du hade körkort? Motivera!
Äger ingen men det kanske är att fundera på framöver?
Vilken är din favoritbil? Motivera!
Mammas Audi ^^ Den klarar allt.
På vilka sätt tar du dig oftast fram?
På min kära moped.
Vilka fordon har du åkt/skulle vilja åka? (Ex. bil, båt, buss, flyg, spårvagn osv…)
Det hade varit lyxigt med någon kollektivtrafiklinje som gick någotlunda ofta förbi mig. Också gillar jag att flyga. 16 dagar kvar nu bara!
Kommentering avstängd
Köksarbete är rent utav farligt för händer (och naglar)! Idag klämde jag pekfingret (höger såklart..) när jag använde en riktigt macho kökssax bara för att komma hem och skära mitt redan microklämda finger på en chreme fraiche-burk. Men stör verkligen detta minimala handikapp mig?
JA! Prova att hälla rengöringssprit rakt i dina såriga nagelband.
Annars är det bra. Själv då?
Kommentering avstängd
Vad har du alltid hemma?
(notera att jag bor hemma hos mina föräldrar)
I skafferiet?
Bakgrejer som mjöl, socker och sånt.
I kylen?
Mjölk..
I frysen?
Blåbär och glass!
I kryddhyllan?
Oregano, svartpeppar, vitpeppar, salt och grillkrydda.
I fruktskålen?
Bananer
Hu, så fantasifullt!
Kommentering avstängd
