Norrländsk 25-årig ingenjör som gillar att klappa hästar och dricka öl. Drömmer om att inreda lägenheten, hitta den perfekta MCn och lära mig baka svåra tårtor.
Den enda granne vars existens jag blivit varse om är (förutom mina kökskompisar och killen i min klass) personen som bor ovanför mig.
Jag hör manliga steg. Kranar som spolas. Musik. Tjejig musik faktiskt.
Gissa om jag ska kartlägga personens duschvanor och musikstil när jag opererat mig och sitter här hemma i en vecka!
Jag har hejat på M under nollkampen ute på Lindholmen, iförd en IKEA-kasse (brun papp) och beväpnad med rosa pompoms. Min galna vän lyckades sedan fjäska in oss i Bruno, så vi slapp åka bussen ut till chalmersbastun, utan anlände till synes fashionabelt sena tillsammans med MnollK som rattade dit oss. Stämningen under färden var väl allt annat än trevlig men alla är ju inte programmerade som mig. Typ var trevlig eller var tyst.
Bastun var fin. Jag åt lunch vid tolv, kom till bastun sjukt opepp vid sextiden och började dricka billig cider mest för att det var svalkande i bastun. Rätt vad det var blev jag peppad och började bada, basta, sjunga och snacka. Slutsats: Alkohol i bastu (dubbel vätskebrist) på tom mage fungerar om man passar sig.
Dessutom fick jag inte mindre än två inbjudningar till efterfester. Mer eller mindre privata, men jag gick hem för imorgon börjar Matlab-föreläsningen 08.00. Taktiskt.
Förresten; ”Det finns inga dåliga gyckel!”
Summering: Vagn 4 till korsvägen sedan vagn 8 till sjukhuset. Inga problem. Käkkirurgen var grym och jag kräktes inte grönt av avgjutningsskeden halvvägs ner i svalget.
Sedan: Vagn 7 till Chalmers. Byte till.. Någonting som gick till Brunnsparken (jag hade kunnat sitta kvar men det visste ju inte jag). Leta ännu icke-uppfunnen BH till min nya lilla röda som jag ska ha på lördag. På väg tillhållplatsen ser jag att min sms-inkorg är full. Radera radera. Ooops råkade radera ”biljetten”. Shit. 9 kr på mobilen. Stress. Måste ju hinna hem och äta!
Plankar två stationer men kastar mig panikslaget av vagnen vid korsvägen. En tant hade ev väldigt gul sjal (kontrollanter har gula västar). Går skamset in och köper ett hundrakort och fyller på mobilen. Chansar på en buss men tjejen före mig är galen och vet inte smsnumret. Jag står där glad som ett barn på julafton och ska använda mitt nya hundrakort (slut smsat för min del! Det är ju svindyrt.) Kortet trycks ner. Chauffören argumenterar med tjejen som är smått galen. Kortet ploppar upp och det blinkar rött.
Man ska nog trycka på en av knapparna… Men vilken?
Går av den galna bussen. Kanske var fel ändå. Tar nästa vagn hem. Letar febrilt efter instruktioner. VILKEN KNAPP? Äsch, min hållplats är ändå nästa nu. Jag ställer mig vid dörren och tänker kliva av när vi susar förbi mitt kära Almedal. Attans! Jag tröck inte på stoppknappen för jag höll på att smsa och fråga Susanne vilken knapp man skulle trycka för att använda hundrakortet!
Baaaah, så jag fick gå extra långt.
Nu ska jag ta mig till Lindholmen. Får se hur det går!
Aldrig förr har min munhygien varit så pedantisk, och det har ingenting att göra med ett av mina senaste äventyr: Kungsgatan med omnejd. Sofie har lärt mig att göteborgare går hellre dit än till Nordstan eftersom det är mindre turister, mer städat i butikerna och risken att storlekar är slut är mindre. (Gissa vart jag alltid brukat gå?) Dessutom åt vi sushi. Sushi och tandställning är ett äventyr i sig.
Men som jag sa har det inget med det att göra. Jag ska nämligen till käkkirurgen idag!
Göteborgs kollektivtrafik fascinerar mig…
Jag är så inspirerad att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Ikväll har Volvo bjudit oss maskinnollor på en alumnimiddag (alumner är före detta studenter, ikväll alltså före detta maskinstudenter på Chalmers). Till vänster hade jag en nuvarande programansvarig på maskinprogrammet som kan ALLT som är värt att veta om maskinutbildningen och till höger hade jag mannen som faktiskt jobbar med att utveckla SAABs 9-5 Aero-motorer.
Snacka om att näringsliv möter studenterna! Vi fick höra från Volvocheferna (Volvo är jättestort här i Göteborg) att de var studenterna som satt längst bak till vänster och sov på matteföreläsningarna. Man kan slumpa fram fotbollslag för småkillar med hjälp av Matlab (woho, en tillämpning!) och tydligen kan man bli riksdagsledamot med en maskin- teknikutbildning i grunden.
Den första vi minglade med är förresten med i kårstyrelsen.
Fakta för mina blivande chalmerister från Norrland: När man får den där artigt intresserade blicken ska man TA HAND, presentera sig och sedan ställa en massa frågor till personen. Allt handlar om social kompetens och att skaffa sig kontakter!
Vems är litern vaniljglass i mitt frysfack?!
Vem har ställt in en liter gin i min kyl? Gin men ingen mat?
Det är frågor som gnager…
Om 45 minuter ska jag vara färdigpimpad för min första pubrunda på Chalmers. Lyckligtvis har jag precis ätit OCH diskat undan efter mig i köket (vilket irländaren och tysken inte verkar finna nödvändigt?)
Jag har inte en susning om vad jag ska ha på mig och klockan tickar.
Arkitekter är enligt min numera justerade uppfattning fulla tjejer jag klarar mig bra utan.
Arrangemanget var däremot lysande :D
Nog för att det är lite irriterande att hela rasten går åt att tvångstitta på föreningar som invaderar hörsalen med diverse information och den mysläskiga låten som numera är min ringsignal. Men å andra sidan ska man vara glad så länge M.A.K. kommer in och häver öl, spyr, går ut, kommer in igen och häver mera öl (bara en av sex flydde till närmaste papperskorg). En femtonminutersrast blir så mycket mer än en femtonminutersrast när proffsen häfver öl.
Och så länge tvättid, storhandling och städa lägenheten räknas som ett skönt avbrott från pluggandet bör man passa på att njuta. ICA-kuponger och prisjämförelser av toapapper är inte jättespännande efter ett par månader gissar jag…
Upptäckter: Personen i lägenheten ovanför är en man. Det hördes på den klassiska mansnysningen han drog av igår.
och
ICA säljer jättesmå burkar med kokosmjölk! Perfekt om man inte lagar till flera :P
och
Jag är en av de få som inte är förkyld i min klass på cirka 180 personer.
Förutom att jag insett att man kan vara mentalt aktiv mellan 8 och 17 utan att dö, bara man har ett par mosade mellanmål i väskan under matteböckerna, så hade jag ett missat samtal från Karin (tror jag)…
Det är förresten dessa matteböcker som fått mig att kasta de tre gamla veckotidningar jag fått av Susanne. I väntan på bättre tider (eller snarare mer tid) har de suktande legat på hög. Numera i papperskorgen.
Min post idag: Det var en rejäl hög i mitt lilla fack. En tid hos käkkirurgen, en kokbok från Jessa
, reklamkuponger man faktiskt har användning för OCH lite värdelös reklam. Jag som längtat efter post så pass att jag tänker gå med i Sveriges Ingenjörer för att få hem NyTeknik en gång i veckan.
Undra vart den lappen tog vägen.
Och min gratis NyTeknik för den delen.
Städa kan man göra när man är ledig!
Nu ska jag bara blunda en liten stund, sedan matte, sedan nollrock. Någonstans däremellan ska jag hinna äta också.