Norrländsk 25-årig ingenjör som gillar att klappa hästar och dricka öl. Drömmer om att inreda lägenheten, hitta den perfekta MCn och lära mig baka svåra tårtor.
Tänk att man fortfarande velar på vad eller vilka som tar energi från en och vilka som ger. När ska man lära sig att koppla bort? Hur gör man? Föds man konflikträdd eller?
Lycka till önskar jag oss.
”Gå hem du”
Lika himmelskt varje gång.
Förresten fick mitt självförtroende en smocka när en kollega undrade om jag var trött eftersom jag såg så halvhängig ut, det första skiftet jag inte hade orkat sminka mig.
Igårnatt hade jag lite smink igen. Yttepytte, för man vill ju kunna gnugga ögonen litegrann när man är trött. Då, på väg hem kl. 05.40, stannar en vilt främmande människa och berättar att jag ser pigg ut. Underligt.
Jag tror helt enkelt att någon högre makt vill att jag inte ska gå ner mig i jag-orkar-inte-ens-raka-benen-träsket bara för att jag jobbar på en industri.
Varför jag plötsligt börjat få komplex för mina stora fötter. Jag trodde att jag vuxit ifrån sånt och till och med tagit fördel av det. Mina storlekar finns ju nästan alltid kvar på rean. :D
Men HÅLL MED OM att mina jobbarskor är grymt osexiga! Kolla bara vad söta och näpna mina sneakers ser ut i sällskapet. De ser inte ut att vara besläktade med samma storlekssiffror ens om man är skonalfabet.
Inte gör de mycket till för smidigheten heller…
Jag avslutar härmed denna snabbvisit vid datorn. Kosmos har lagt sig halvt ovanpå tangentbordet för att sköta sin intimhygien. Mycket fräscht.
De närmaste dagarna har jag jobbjobbjobb. Det innebär att ni får leva på den här heta bilden på mig och Malin tills jag orkar formulera meningar igen.
Kommentering avstängd
